Dubbeljobbigt och dubbelfint

Det är så jobbigt. Picnik ska stänga, vilket jag tycker att är otroligt orättvist, eftersom det är det enda fotoredigeringsprogrammet jag förstår mig på (otekniska är vi allihopa, allihopa, allihopa), och det kommer att leda till en hel del problem då Picnik har stängt och jag ska försöka komma underfund med hur t.ex. Gimp funkar. Fast då gäller det först att få Gimp nedladdat. Men för att gottgöra denna hemska synd har alla Picnik-människor bestämt att ge oss användare Picnik Premium gratis ända fram till att de stänger. Ytterst trevligt, tycker jag. Se bara!

Orsaken till att jag valde en gammal arkivbild på vårt piano är nämligen denna: jag har upptäckt att jag nog har en ännu mer flexibel musiksmak än jag trodde. Jag har blivit alldeles besatt av att lyssna på klassisk pianomusik. Fast, klassisk kanske inte är rätta ordet, men insturmentala stycken spelade endast på piano. Jag råkade hitta ett sådant på Spotify, och kom till en 65-låtars skiva fylld med avslappnande pianomusik. Alldeles underbart.

Och så till det andra jobbiga. Sjukdomar. Allt som nu virvlar omkring och smittar ner elev efter elev i skolorna och syskon efter syskon där hemma. Japp, jag har också blivit smittad. Inget värre än, men det känns ungefär som att huvudet skulle sprängas eller att det skulle börja växa horn mellan ögonen på mig så fort jag rör en fena. Trevligt värre, med andra ord. Men jag har tänkt bli frisk fort, för jag vill inte missa Jedward-konserten jag ska på på lördagen. Förresten, det är ju en tredje fin sak. Borde kanske ändra rubriken till trippelfint?